Meny
Gatulabbas designprocess har utformats så att den sträcker sig över en hel vårtermin. Under terminen involveras tre grupper: en förskoleklass, en fritidsgrupp från åk 3, samt en tonårsgrupp. Eftersom denna process sträcker sig över ett halvår med veckovisa möten, får barnen en genuin möjlighet att förstå problematiken och verkligen utveckla sina egna tankar och idéer.
Designprocessen delas in i en förstudiefas, en visionsfas, samt prototypverkstäder. När prototyperna är färdiga invigs de under en gatufest, som både allmänhet och politiker bjuds in till. På gatufesten får allmänheten möjlighet att gå i, uppleva och utvärdera framtidens kvarter. Samtidigt får barnen möjlighet att prata med politikerna själva om sina tankar och behov.
Efter gatufesten står prototyperna kvar under ett par månader för att kunna testas och utvärderas på riktigt.
Metoderna i de tre parallella designprocesserna varierades och anpassades efter de tre olika åldersgrupperna, men utgick från en gemensam grundstruktur:
Under förstudien lär vi känna barnen och barnen lär känna problematiken. Det går ut på kunskapsutjämning och utforskning för att hitta en samsyn kring vad projektet handlar om. Vi diskuterar gator och deras funktion i stort samtidigt som vi undersöker den gata vi ska jobba med tillsammans under terminen. Vi tar också tid till att fika och leka tillsammans, för att skapa relationer med barnen.
Från förstudien kommer vi fullpackade med problem att lösa. Vi inspireras av barnvänliga gator från andra platser i världen innan det är dags att välja vad vi ska fokusera på och spåna idéer kring just de problemen. I Gatulabba arbetar vi med stora barngrupper som vi vill formera i ett litet antal smågrupper som tar sig an varsitt problem. Även om alla barn får pitcha problem och lösningsidé så sållas idéerna ut tills det finns smågrupper formade som vidareutvecklar idéer till färdigritade byggritningar inför prototypfasen.
Själva byggfasen inleds med en snickarskola, som är en väldigt kort introduktion till de verktyg de kommer att få snickra med: såg, skruvdragare och hammare. Efter snickarskolan är det dags för byggfasen som varar ungefär två månader. Smågrupperna har varsin vuxen till hjälp och varsin prototyp att bygga.
Prototyperna invigs som sagt med en gatufest. I Gatulabba har vi samarbetat med en dj och en clown, fritidsbanken, food trucks och ett stort antal volontärer för att göra invigningen till ett riktigt kvarterskalas. Vi har haft en scen där barnen invigt hela gatufesten, men också separata invigningar för varje prototyp, där barnen såklart klippt band, men också talat inför publik. Sedan har barnen pratat med politiker om problemet de sett och deras lösningsidé.
Gatulabba startade som ett projekt med stöd av Allmänna Arvsfonden, med syfte att utveckla metoder för baninvolvering i stadsutvecklingsprocesser samt metoder för att främja barns självständiga rörelsefrihet. Under de två första åren i projektet arbetade vi med två case i form av två stadsdelar, om ett case per år.
Under första året arbetade vi med en cykelväg som löper genom området Norra Sofielund i Malmö. Detta berodde dels på att projektet initierats av samtal med barn i detta område, och dels på att vi under första året ville kunna fokusera på själva metodutvecklingen. Sofielund är Växtvärkets “hemmaarena” och samarbeten med skolor och föreningsliv är väl upparbetat under ett flertal år, vilket betydde mindre tid till relationsbyggande och mer tid till att utveckla metoder som känns meningsfulla för barnen själva.
Efter att ha fokuserat på metodutveckling ur barnens perspektiv ville vi jobba med metodernas applicerbarhet. Metoderna ska inte bara fungera för barnen utan även för kommuner som vill jobba med delaktighet. Vi samarbetade med tjänstemän i Malmö stad för att identifiera ett område till år två där det fanns en stadsutvecklingsprocess igång som vi skulle kunna passa in i. Tjänstemännen rekommenderade oss att kika på ett område som heter Lorensborg, som är mitt i en planeringsfas för förtätning.
I det antagna planprogrammet såg vi att Hallingsgatan – vägen framför skolan – markerats som en framtida “säker skolväg”. När vi promenerade i området såg vi även behovet av detta. Gatan kändes otrygg för skolbarnen. Den var tungt trafikerad med bilar såväl som lastbilar och många bilar höll inte hastigheten, det fanns få övergångsställen, skymda utfarter och avsaknad av cykelfil samtidigt som bilparkering tilläts på båda sidor längs hela vägen. Dock var det ingen på Malmö Stad som vi pratade med som kände till något om denna framtida “säkra skolväg”, eller vad begreppet ens betydde för Malmö Stad. Vi beslöt oss därför att jobba med gatan och fråga barnen istället hur Hallingsgatan skulle bli en säker skolväg för dem.
Vi använder cookies för att ge dig den bästa upplevelsen på vår hemsida. Om du fortsätter att använda den här webbplatsen godkänner du detta.