Meny
Sveriges barntätaste miljöer är dels innerstadskvarter med trafikbelastade stadsgator och stadsparker, dels tätbebyggda förortsmiljöer med trafikseparering och grönområden (Spacescape, 2022). Att trafiken prioriteras har tillsammans med en ökad oro hos vårdnadshavare för kriminalitet och otrygghet resulterat i att barns möjligheter att röra sig i staden på egen hand drastiskt minskat (Jungmark, 2021; Krysiak, 2020). Barn tillbringar idag mycket mer tid med strukturerade aktiviteter eller inomhus med teknik och mycket mindre tid med att leka fritt utomhus. Många familjer som bor i städer upplever sig bilberoende i vardagen pga pendling men även för att barnen behöver skjuts till skola, vänner och fritidsaktiviteter.
För oss på Gatulabba handlar självständig rörelsefrihet om att möjliggöra vardagsäventyr. Dessa äventyr, som du som vuxen fortfarande minns som erfarenheter som har format dig som individ. Om du inte har möjlighet att ge dig ut på egna äventyr utan dina föräldrar kommer du gå miste om att utforska grannskapet med vänner, utmana dig själv på egen hand, göra misstag och lära dig av dem, och till sist inse att du kan hantera utmaningarna.
Men det finns många anledningar att främja barns rörelsefrihet: Begränsad rörelsefrihet kan leda till stillasittande beteenden och hälsoproblem bland barn och unga. Både psykisk och fysisk ohälsa ökar i denna grupp samtidigt som vi vet att barn som har självständig rörelsefrihet spenderar dubbelt så mycket tid utomhus, får bättre social förmåga och mår avsevärt bättre psykiskt (Gray, Lancy och Bjorklund, 2023).
Självständig rörelse ger barn möjlighet att utforska sin omgivning och utveckla kreativitet och problemlösningsförmåga. Genom att uppmuntra till frihet och oberoende i rörelse främjas barns förmåga att tänka självständigt och lösa problem på egen hand. Att ge barn frihet att utforska och ta egna beslut i stadsområden främjar utvecklingen av självförtroende och ansvarstagande. Att hantera olika situationer på egen hand leder till att barn lär sig viktiga livsfärdigheter och ökar sitt självförtroende. När barn har möjlighet att röra sig självständigt i sitt närområde skapas starkare och mer sammanhållna grannskap. Föräldrar och grannar kan känna sig trygga med att barnen utforskar sitt område, vilket främjar social interaktion och gemenskap i samhället.
Det finns dock en öppning att ta vara på just nu: flera faktorer, bl a miljökrav och buller, gör att biltrafik i stadsmiljö ifrågasätts. Det öppnar möjligheten att omdefiniera gatans roll och öka barns rörelsefrihet. Dock finns här ett kunskapsglapp. För att förmå beslutsfattare att prioritera investeringar i en mer barnvänlig stadsplanering krävs kompetens, metoder och strategier. Trots att forskningen tydligt visar att barns fysiska (Faskunger, 2008), psykiska (Chatterjee, 2005) och sociala (Villanueva et al., 2016) hälsa påverkas av möjligheter till utelek prioriteras inte barns självständiga rörelse i stadsplaneringen, utan platser för barn i städerna minskar (Schneider och Jansson, 2023; SCB, 2018) liksom deras möjligheter att röra sig fritt (O’Brien et al., 2000; Carver et al., 2008; Woolley & Griffin, 2015). Effektfulla metoder och strategier behöver utvecklas för att förändra denna negativa trend.
Att öka barns självständiga rörelsefrihet i västvärldens städer är en investering i deras nuvarande och framtida hälsa och välbefinnande. Genom att skapa städer som främjar frihet och oberoende för barn, bygger vi grunden för en generation som är fysiskt friska, mentalt robusta och socialt medvetna. Det är dags att omvärdera våra stadsplaneringsstrategier och prioritera barns rätt till självständig rörelse i vår strävan efter att skapa hälsosammare och mer hållbara samhällen.
Den främsta utmaningen för barns självständiga rörelse, som Gatulabba påvisat — som ligger i linje med befintlig forskning — är vårdnadshavares oro (Johansson, 2006; Pont et al., 2011). När föräldrar fruktar trafiken, men också faran från främlingar, påverkar det barnens självständiga rörelsefrihet negativt. Det är således föräldrars beteenden som behöver förändras.
Vi i Gatulabba vill arbeta med att hitta sätt att hjälpa föräldrar att känna sig mer bekväma med att låta sina barn ge sig ut på egna vardagliga äventyr, genom att identifiera gator viktiga ur barnperspektiv och omforma dessa så att de inte bara är säkrare, utan också mer vänliga, sociala och lekfulla. Genom att inte bara trafiksäkra utan också signalera att gatan är till för barnen kan oron för att vara en dålig förälder som “släpper ut sina barn” dämpas.
I Gatulabba har vi upplevt att barnvänliga gator, utifrån barns egna perspektiv, inte bara behöver vara trygga utan också lekbara. Vidare har det blivit tydligt att barn har behov att känna sig sedda i gaturummet och använder färg och form för att signalera att gaturummet tillhör även dem. Att skapa lekbara gatumiljöer ger också viktiga värden för barns känsla av att bli sedda.
Utöver ovanstående finns tre principer att tillämpa för att främja barns rörelsefrihet:
När det handlar om att utforma miljöer där barn och ungdomar rör sig själva, är det viktigt att alltid ställa sig frågan: Är motortrafik verkligen nödvändig här?
Konflikter mellan barn som färdas på egen hand å ena sidan och motorfordon samt snabb cykeltrafik å andra sidan måste undvikas.
I områden där många barn och ungdomar är aktiva, såsom bostadsområden, torg, skolområden, parker, tågstationer och andra kommunala platser, är det avgörande att skapa trygga och lågtrafikerade zoner. Detta kan uppnås genom att minimera genomfartstrafiken så mycket som möjligt och införliva begränsad hastighet (20 km/h och 30 km/h) om motortrafik inte kan undvikas. För att främja säkerheten för barn i trafiken är det också viktigt att utveckla säkra cykel- och skolvägar. Dessa vägar bör ge barn företräde framför motoriserad trafik och uppmuntra till gång eller cykling som transportmedel. Skoltiden bör också samordnas med trafikflödet för att undvika konflikter, med normen att ingen godstrafik bör förekomma under skolstart och slut.
Slutligen är det också viktigt att betona betydelsen av noder och kritiska länkar på olika nivåer. Dessa områden, identifierade av både barn och föräldrar, måste utformas med barns säkerhet som högsta prioritet. En svag länk i trafiksystemet kan förhindra barn från att känna sig trygga och självständiga i sitt rörelseutrymme.
Platsens utformning ska vara tydlig och lättöverskådlig för att ge barn möjlighet att ta tid och förstå trafiksituationen – barn lär sig trots allt trafiksituationen steg för steg. Det är också viktigt att undvika onödiga förändringar i material, skyltning, bredd, färg och beteckning etcetera. Gör tydliga designval och låt dig inspireras av och dra nytta av framstegen inom mobilitetspolitik.
För att säkerställa barns säkerhet är det viktigt att den motoriserade trafiken alltid är medveten om barn som rör sig på eller korsar vägen. Därför bör hinder i offentliga utrymmen som kan blockera barns sikt avlägsnas, såsom soptunnor, parkerade bilar, elskåp och buskar. Utveckla en mobilitetsplan med barnperspektiv i din kommun och/eller stad.
Vägled barn i deras inlärningsprocess att gå steg för steg,tillsammans med barnen och från tidigast möjliga ålder. Självklart är det föräldrarnas ansvar, men det fungerar ännu bättre om kommunen, skolor eller grannskapsföreningar också ger stöd i detta.
Tänk alltid på att självständig mobilitet för barn är en mångfacetterad inlärningsprocess som är beroende av kontext och individuella barn. Engagera barn och deras föräldrar i mobilitetsfrågor och designplaner. Gå med dem och lyssna. Du hittar inspiration i vår metodbank kring barninvolvering. Observera och studera barns beteende. Ställ dig själv frågor som: Varför är det få eller många barn här? Behövs det mycket övervakning? Vilka vägar väljer barnen? Är lokalerna lättillgängliga för barnen? Kan de ta sig dit själva? Syns barnen på gatorna?
Det sociala värdet av mobilitet är av största vikt för barn. Kom ihåg att cykla, gå, åka skridskor och promenera är några av barnens favoritsätt att resa. Dessa färdmedel möjliggör riklig social kontakt och kontakt med omgivningen. För små barn är det ett sätt att utforska sin gata och sitt grannskap, för barn i åldern 8-12 år är det själva rörelserna som är lockande med mobilitet men även möjligheten att tävla med varandra är också viktigt och för äldre barn (12-13 år) blir själva destinationen attraktiv och förflyttningen mer funktionell. Därför är resor för barn inte nödvändigtvis snabba förflyttningar från punkt A till punkt B, utan för dem handlar det även om tid och utrymme för att leka, träffas, umgås och upptäcka. Skapa därför offentliga utrymmen på livliga och avgörande platser där barn kan andas ut, träffas, leka och vänta. Framtida utveckling av gator, kvarter, stadsdelar, kommuner och städer bör sträva efter att återigen integrera lek på gatan som en naturlig del av vardagen för barn.
We use cookies to give you the best experience on our website. If you continue to use this website, you agree to the use of cookies.
Vi använder cookies för att ge dig den bästa upplevelsen på vår hemsida. Om du fortsätter att använda den här webbplatsen godkänner du detta.
