Meny
Vi tycker inte att man ska involvera barn i alla projekt. Ett projekt utan reell påverkansmöjlighet, eller som saknar kreativa inslag, eller helt enkelt inte berör barn, då är barninvolvering en dålig idé. Ibland kan faktiskt en barnkonsekvensanalys ge alla de svar du behöver. Men när det gäller kreativa projekt som rör barn på något sätt, tror vi att de kommer att bli mer framgångsrika med barns medverkan. Men kom ihåg att barn inte alltid vill ha ansvaret för att ta reda på vad de vill ha. Det måste vara roligt för dem också.
Vi tror ofta att vi vet vad barn gillar, så att fråga dem känns som slöseri med tid. 99 % av alla barn gillar regnbågar. Problemet uppstår när vi skapar något för dem baserat på detta faktum, det finns en tendens att det då blir en regnbågsrutschkana som ser ut som en regnbåge. Barn tänker inte alltid på samma sätt. De kombinerar regnbågen med solen, och plötsligt har solen regnbågsstrålar. Så för att komma ur vårt inrutade sätt att tänka bör vi umgås med dem samtidigt som vi skapar för dem.
Vårt tips är alltså: Tänk igenom om barninvolvering är vettigt för ditt projekt, kommer det att ge något både för projektet men också för deltagande barn?
En fråga som ofta dyker upp är var gränsen går mellan arkitekten eller designern och barnen när det gäller makten över designen? Enligt vår erfarenhet blir barnen inte besvikna när deras idéer tolkas om. När vi designar tillsammans med dem, tar vi med våra egna idéer precis som de tar med sina, och det blir en fusion. Och vi tror att denna sammanfogning är avgörande eftersom arkitekter och stadsplanerare behöver bidra med sin expertis, precis som barnen bidrar med sin, för att uppnå det bästa möjliga resultatet. Att samarbeta med barn ska inte innebära att man raderar sin egen kreativa röst. Det ska handla om att lyfta den. Med andra ord: släpp prestigen och ha skoj, blanda in dina idéer med barnens och se var ni hamnar.
Vad betyder det att barnen önskar sig en swimmingpool? För 9 av 10 gånger man frågar barn vad de önskar sig så svarar de en swimmingpool. Då gäller det att nysta vidare – har barnet varit vid en pool? Vad gjorde barnet vid poolen? Var hela familjen med? Kanske är det så att barnet efterfrågar en plats där hela familjen kan aktivera sig, där det finns bänkar och bord för picknick och där det finns vuxna på lagom avstånd.
Om ett barn exempelvis pekar ut en buske som en plats för lek, fråga varför hen gillar att leka där, för att förstå varför busken bjuder in till lek – är det själva busken som lockar eller är det buskens placering eller utformning?
Analysera: Ett enkelt sätt är att använda post-its för att skriva ner alla idéer, alla önskemål och alla behov barnen gett uttryck för. En sak per lapp! När alla lapparna skrivits så påbörjas pusslandet för att hitta mönster i det barnen uttryckt. Verkar det vara mötesplatser som de saknar? Eller utmanade lekredskap? Vilken slags färg och form är det de pratat om? Vilka slags möten och gemenskap är de ute efter? Analystillfällena är ofta intensiva men väldigt givande arbetsmöten för arbetsgruppen. För att de ska bli lyckade är det bra att bestämma vad målet för dem ska vara. Exempelvis kan ett mål vara att besluta vilka problem det är som ni behöver fokusera på att lösa i utvecklingsprocessen.
Vi märker stor skillnad mellan de olika bostadsområden som vi arbetar i, vilket gör att metoder kan behöva justeras efter sammanhangen. Det råder socioekonomiska skillnader mellan olika områden och olika städer i Sverige. Det är ur de här skillnaderna som utmaningarna kommer. Men, det är också i dessa skillnader som man finner lösningarna. Är det mycket tävling och konkurrens i gruppen, då kan det vara extra viktigt att arbeta med samarbetslekar och övningar. Behöver de delas upp i mindre grupper så att alla blir sedda och hörda? Känn in gruppen och justera dina metoder efter vad de behöver för att komma in i processen.
Många barn och ungdomar tänker inte ens tanken att de ska kunna vara med och påverka. De är inte vana att bli tillfrågade om vad de ska ha på sig, vad de vill ha till middag eller vad de egentligen tycker och tänker om saker och ting.
Inventera området på vad där finns för barn- och ungdomsgrupper, skolor, fritids eller annan verksamhet som kan hjälpa er att komma i kontakt med den målgrupp ni letar efter. Sedan gäller det att pitcha projektet på ett intressant och lustfyllt sätt så att barnen kan ta ställning till om de vill vara med.
Vårt tips är att anställa ungdomsledare som i sin tur engagerar andra ungdomar. Vi har använt den metoden några gånger, men också försökt engagera tonåringar på egen hand. Att leda dem genom en designprocess blir väldigt mycket smidigare om de får ledas av någon som är i samma ålder, pratar samma slags språk och vet vilka workshopaktiviteter som går hem… Utvärdera med ledarna efter varje träff – vad fungerade och vad fungerade inte? Ledarna måste få tillräckligt med tid till att läsa in sig på projektet och de olika metoderna. Finns det en lokal ungdomsförening eller ungdomsgård som ni kan samarbeta med?
Vi brukar betona fika, lek och att som ledare bjuda på sig själv. Det ska inte vara ett betungande ansvar för barnen att lista ut vad de behöver och vill ha. Det måste vara roligt att vara med!
Ett sätt som vi inlett träffar med är att leka gestleken. Det är som en incheckningsrunda och lek på samma gång. Barnen får säga “hej jag heter…” och sedan göra en gest de själva hittar på. Sedan svarar alla “hej….” och gör samma gest. Det är kreativt men ändå någorlunda kravlöst och funkar för barn i förskoleklass och på lågstadie- och mellanstadie. Vanligtvis är detta något barnen tycker är lite läskigt första gångerna men sedan ser fram emot.
Det är fint att få ihop gemensamma avslut på träffarna. Ofta går det inte pga tidsbrist, men när det går är det något som ger en mer harmonisk känsla i gruppen. Man kan be barnen berätta vad de tyckte var det bästa med träffen och på så sätt få en slags utvärdering. Om man jobbat i smågrupper, be barnen berätta för varandra vad de gjort i sina grupper.
Att designa tillsammans med barn kan kännas som att sväljas av ett kreativt kaos, speciellt om man arbetar med större barngrupper. Det är många barn som pockar på ens uppmärksamhet samtidigt som man själv kanske försöker förmå dem att koncentrera sig på sin egen tankebana. Våra tips är:
Vad kan kicka igång en trött tonåring? Vi har alltid fika med på våra träffar, med 8-18 åringar. Det är där man kan om man lyssnar noga hitta hintar om vad som händer i deras liv och vad som intresserar dem. Prata om projektet, berätta vad det går ut på men ställ också frågor till dem, kolla vad som får igång känslorna angående deras område och om de ser hur det skulle kunna lösas eller fixas. Exakt samma gäller för barnen i 8-12 årsåldern. Deras tankar på sitt område ger dig en väg in att pitcha projektet och väcka deras intresse.
Att hjälpa dem få tidsperspektiv kan också vara nyckeln till att väcka intresset för frågorna. Vi har vid flera tillfällen använt oss av t ex före och efter bilder för att visa att världen inte är statisk – det sker massor av förändringar överallt. Vi har bland annat använt oss av Arch Dailys inspirationsbilder, men också Visual Utopias bilder av Jan Kamensky kan vi varmt rekommendera.
Något som man kan stöta på bland barn och ungdomar är projekttrötthet. Hur många projekt pågår i området? Vad har gjorts tidigare? Har de barn och ungdomar ni jobbar med gjort andra liknande projekt och vilka metoder användes då? Risken är att det blir kaka på kaka med projektet. Risken är att om samma barn gör många liknande projekt så tröttnar de. Vad leder projekten till? Får barnen ta del av resultaten från dessa?
Det är väldigt viktigt att presentera sig för det område som man ska jobba i. Framförallt om det är ett större platsspecifikt projekt, men också om det är ett mindre. Sätt upp posters och lappar om vilka ni är, om projektet, kanske t.o.m bjud in på fika en eftermiddag för att presentera er och projektet. Handla i den lokala affären, hälsa på hundägarna (de vet allt om sitt område, de går där 3-4 gånger om dagen). Svara på frågor, lyssna på kritik. Med andra ord, ta dig tid att skapa en härlig atmosfär kring projektet. Genom att skapa relationer kan du lära dig mycket om området, vad som händer, vilka utmaningar man har, men också vad de boende tycker om sitt kvarter.
Man behöver bara gå till sig själv när man ska fundera över om feedback är nödvändigt. Man vill ju veta vad som händer! Det vill naturligtvis barnen också. Så det är viktigt att man har gett ramarna till deltagarna där man också lägger in återkoppling. Med andra ord: Hur tas projektet vidare och hur kommuniceras det till barnen? Hur långt tidsspann handlar det om? Återkoppling när eventuellt byggprojekt är klart brukar vara ett alldeles för långt tidsspann för barn, så då är en återkoppling efter kanske ett halvår mer lämpligt. Alltså: Lägg tid till att gå tillbaka och återkoppla till deltagarna.
Vi använder cookies för att ge dig den bästa upplevelsen på vår hemsida. Om du fortsätter att använda den här webbplatsen godkänner du detta.